Jag är så himla tacksam och glad... min pappa har alzheimers och bor på demensboende....ja just det gör mig inte ett dugg lycklig, men att han bor på ett ställe där det finns fantastisk personal som månar om honom och tar hand om den pappan som jag inte längre känner!!
Jag har tidigare skrivit om hur frustrerande det är att ha pappa kvar men att inte känna den mannen som numera pappa är....och att jag skäms över att jag inte klarar av att hälsa på så ofta som jag önskar!
Jag gråter nämligen bara jag tänker på honom... så jag har det jättejobbigt med att se honom i ögonen och att verkligen inse att detta är ju faktiskt min far...han som har uppfostrat och försörjt mig, han som jag satt intill i bilen mil efter mil och bara njöt av svenska landskapet på semestern, han som hämtade mig vilken tid på dygnet som helst som jag ringde och ville ha skjuts hem, han som lärde mig att byta däck på bilen och som hjälpte mig att flytta till Örebro som 19-åring, han som hjälpt oss att tapetsera, måla och flytta möbler under alla år han var frisk, han som varit världens bästa morfar till våra barn och gett dem och mig och maken så enormt många fina minnen.
Mannen som jag kan tacka för mitt liv....hur tackar jag nu honom?!
*torkar en tår*
Jag har en sån tur.... jag brukar få fina hälsningar från personalen, de tar ett härligt kort på pappa och skickar en go hälsning och DET.... det betyder oerhört mycket för mig och jag har nog inte kunnat uttrycka tillräckligt bra HUR glad jag är över detta!!
Så många gånger som jag laddat för att åka och hälsa på, jag har bakat eller varit och köpt glass, men när jag sätter mig i bilen kommer tårarna och jag klarar bara inte av att åka dit!!
Jag vill genom detta inlägg tacka ALL PERSONAL på Mellangården på Sigghusberg som tar hand om min fina pappa, ni är guld värda och mer därtill!!
Ett stort fång röda rosor till er alla, jag är oerhört tacksam över det arbete ni gör med själ och hjärta varje dag!
<3
Jag har tidigare skrivit om hur frustrerande det är att ha pappa kvar men att inte känna den mannen som numera pappa är....och att jag skäms över att jag inte klarar av att hälsa på så ofta som jag önskar!
Jag gråter nämligen bara jag tänker på honom... så jag har det jättejobbigt med att se honom i ögonen och att verkligen inse att detta är ju faktiskt min far...han som har uppfostrat och försörjt mig, han som jag satt intill i bilen mil efter mil och bara njöt av svenska landskapet på semestern, han som hämtade mig vilken tid på dygnet som helst som jag ringde och ville ha skjuts hem, han som lärde mig att byta däck på bilen och som hjälpte mig att flytta till Örebro som 19-åring, han som hjälpt oss att tapetsera, måla och flytta möbler under alla år han var frisk, han som varit världens bästa morfar till våra barn och gett dem och mig och maken så enormt många fina minnen.
Mannen som jag kan tacka för mitt liv....hur tackar jag nu honom?!
*torkar en tår*
Jag har en sån tur.... jag brukar få fina hälsningar från personalen, de tar ett härligt kort på pappa och skickar en go hälsning och DET.... det betyder oerhört mycket för mig och jag har nog inte kunnat uttrycka tillräckligt bra HUR glad jag är över detta!!
Så många gånger som jag laddat för att åka och hälsa på, jag har bakat eller varit och köpt glass, men när jag sätter mig i bilen kommer tårarna och jag klarar bara inte av att åka dit!!
Jag vill genom detta inlägg tacka ALL PERSONAL på Mellangården på Sigghusberg som tar hand om min fina pappa, ni är guld värda och mer därtill!!
Ett stort fång röda rosor till er alla, jag är oerhört tacksam över det arbete ni gör med själ och hjärta varje dag!
<3
Läs gärna detta exempel på en av många situationer vårdpersonal på demensboende utför varje dag!!
http://karin2xk.wordpress.com/2014/06/28/konsten-att-varda-personer-med-demenssjukdom-och-varfor-underskoterskan-ar-underbetald/
Fredagskramar till er alla
Fru Moschi
❤️❤️❤️