hittarecept.se frumoschi.blogg.se - barnbarn

Studentfirande och funderingar!

Jag och maken har haft det stora nöjet att få ha varit med på två fantastiska tjejers studentfirande i fredags!
*ler brett*
Två härliga, vackra, kloka, ödmjuka och omtänksamma flickor som nu pluggat klart och är redo för vuxenlivet med allt vad det innebär!
Vi har känt dem sen de kom till världen och det har varit ett stort nöje att få följa dem från små underbara rosa knyten till unga och vackra kvinnor som har hela världen framför sina fötter!

Jag och maken hade den stora äran att få låna med vårt lilla barnbarn Ally på studentfirandet, det känns nästan helt overkligt att denna lilla kärleksboll om 18 år också kanske kommer att ta studenten!!
*skakar lätt på huvudet och ler*
Jag hoppas verkligen att vi får vara med och uppleva den dagen!

Det är ju allt annat än självklart att vi får leva och njuta av barnbarn och alla deras olika milstolpar i livet! Hos den ena av studenttjejerna som jag har släktband till satt jag och tittade på en av de yngre gästerna.... en härlig, livlig, busig, glad och charmig kille som är så full av liv och härlighet!
Både han och hans äldre bror har jag haft den stora ynnesten att få ha tagit hand om en hel del som små bebisar. Det känns så nyss som hans storebror 3 veckor gammal sov över hos oss första gången, han är idag 14 år ung och är sen flera år tillbaka inte intresserad av att sova över hos mig längre!
*blinkar med ena ögat och skrattar lätt*

Hmm...då kanske ni funderar över varför vi fick låna honom när han var så liten?
Joo, hans mormor, min härliga livsglada kusin var sjuk och hennes dotter som var nybliven mamma behövde stötta och jag kunde ge det där och då.
Min kusin och jag umgicks väldigt tätt och ofta hennes sista år och det var med enorm sorg och smärta i henne som hon insåg att hon inte skulle få följa sitt nyfödda barnbarns steg från första tanden, första julen, till första skoldagen eller första skolavslutning!
Vi pratade mycket om det och hon påpekade om och om igen att vi ska ta vara på livet och leva varje dag som om den vore vår sista dag. Ingenting får man med sig när man går vidare så spendera pengar, tid och kärlek så mycket det bara går, sa hon!

Idag är hennes födelsedag, det är 14 år sen denna sommar som hon lämnade jordelivet, att bara vara strax över 40 år och bli snuvad på så mycket som de flesta av oss tar för givet att vi ska få vara med om....det är grymt orättvist!
Att se båda hennes barnbarn....dessa två killar som växer så det knakar.... hon hade varit såååå stolt över dem och jag känner att jag liksom insuper en del ögonblick lite extra mycket för hennes skull också och hoppas att hon där hon befinner sig ändå kan se och höra dem!!

Jag tar också in all känsla av lycka och tacksamhet över att få följa alla unga omkring mig extra ordentligt för att liksom tala om för livet att jag inte tar det för givet!!
*tar ett djupt andetag*

Men jag önskar såååå mycket att jag får vara med länge till och få njuta av många skolavslutningar till, att få höra härliga och krispiga barnröster sjunga "Du ska inte tro det blir sooommar iafll inte nån sätter fart..." och se glädjen i deras ögon när det blir sommarlov!
*ler brett*

Att få göra jordgubbstårta och blåsa ballonger, sätta plåster på små sommarben som så ofta får skrubbsår, blåsa bort det onda upp i himlen, packa picknickkorgar, filma första cykelturen på egna små skakiga ben, hålla små sandiga händer, trösta när små tårar rinner över solkyssta kinder, skratta tillsammans med härligt bubblande barnskratt, byta ut första tappade tanden mor en guldpeng...ja eller vad det nu är för slantar man har då!
*ler och blinkar med ena ögat*

Sen en vacker dag så kanske jag blickar tillbaka och tänker på just dessa två fantastiska flickors student och tänker på hur fort tiden går och att små barnsben med Bamseplåster på bytts ut till ben som går på högklackat med fötter som har skavsårsplåster och skrålande sångröster vrålar "Sjung om studentens lyckliga dagar..."
*skrattar högt*

Glöm inte bort att njuta av livet hörrni...vi har ju så fantastiskt mycket att vara glada över och kunna ha möjligheten att njuta av!!!

Hoppas ni alla har haft en härlig vecka med skolavslutningar eller annat härligt som livet bjuder på och hoppas att starten av denna sommar kommer ge oss alla en mumsig försmak på hur gott det är att leva!

Kramar
Fru Moschi
 





Taggar: ally, detärgöttattlevafastdetgöront, skolavslutning;

Suger åt mig varje solstråle som om den vore den sista!

Vågar man tro att det är sant, är sommaren här?
*ler brett*

Alltså som jag har längtat, skröpplet till eländeskropp älskar sol och värme!
Trots att jag pga mediciner och min högaktningsvärda ålder *hostar..... femtio i år...hostar* bjuder på vallningar och floder av svett som lite sådär duschaktigt rinner enbart från mitt huvud, så drar jag mig till solen så fort det ges möjlighet!

De nyinköpta Badenbadenstolarna kommer användas flitigt i sommar, om vädret tillåter. Men med dessa stolar så blir det ju mest färg på framsidan av kroppen!
Jag klurade lite på detta i morgonsolen och kom på den geniala idéen att släpa ut vår uppblåsbara gästsäng på altanen som med hjälp av lite el blåses upp på ett par minuter!
*nickar och ler väldigt nöjt*

Sagt och gjort...  madrassen uppblåst och ett gäng med kuddar att lägga under mage/höfter då min trasiga kropp inte kan ligga på mage rätt upp och ner, vattenflaska, mobil, mediciner,  och min sommarkompis "viftovevaren" så tog jag mig sakta men säkert ned på madrassen!

Åååh så skönt det var! Nu har jag hittat min plats i solens sken på vår älskade altan!
Sen vi byggde om och ut altanen för många år sen så är det en självklar plats för oss att vara på så fort det börjar bli varmt och gott ute och så länge det bara är möjligt innan höstkylan.

Att få ligga och känna solstrålarna bränna gott på kroppen och drömma sig bort till vita sandstränder, böljande palmer och turkost hav.... *blundar och drömmer*...ljuuuuvligt!! Att sen bakgrundsljud som gräsklippare, sopbilen och en granne som talar i telefonen utomhus försöker jag sålla bort för det är ju oerhört sällan man hör sånt på solsemestrarna...haha....

Om jag ska se positiva saker i att vara sjukpensionär så är det just härliga sommardagar utan några som helst krav eller måsten kunna få njuta av allt härligt som solen bär med sig när den värmer så gott och att kunna känna tacksamhet i allt i elände som mitt skröppel innebär för att jag faktiskt får ha det så här gott ändå!
Det allra bästa av allt är ju att jag får så mycket kvalitetstid med mitt barnbarn som jag inte hade fått på samma sätt om jag hade arbetat. Självklart så hade jag önskat att jag var frisk och kunde arbeta och att frivilligt ha kunnat välja att inte jobba så mycket. Men när nu livet blev som det blev och inte som jag trodde det skulle bli, så känner jag inte av något dåligt samvete längre över att njuta av att vara hemmavid och prioritera MIG först och främst!

Jag ser fram emot pingst nu till helgen, då ska jag och maken umgås med våra bästa vänner sen 30 år tillbaka i år, min uppblåsbara gästsäng ska med till Örebro där vi bara ska vara på det där gött kravlösa och avslappnade sättet som bara just vi fyra alltid får till när vi ses!
De få vänner som står mig och maken allra närmast är de bästa man kan ha!
De vet hur begränsad jag är när det kommer till aktiviteter, de är tålmodiga när det gäller just det och de är oerhört lyhörda kring min smärta och att jag inte fungerar så bra varken i kropp eller knopp när smärtan är för jävlig! Vi har livliga samtal, skrattar massor men kan också vara tysta tillsammans, det händer dock inte sååå ofta då vi alla har väldigt mycket att prata om alltsom oftast!
*ler och blinkar med ena ögat*
Vi vet var vi har varandra, vi kan ringa vilken tid på dygnet som helst var vi än är i världen om vi skulle behöva hjälpa, så skulle hjälpen vara där! Det kan ta månader mellan samtal eller att vi ses men varje gång vi hörs av så fortsätter vi där vårt förra samtal avslutades!

I morgon är det  "MormorochAllydag", varje tisdag kommer min lilla goding med sin mamma och myser när de har städerska hemma! Då blir det massa gos, mys, bus och lek på bästa vis.... så otroligt lätt att bara få vara mormor och med den här ovillkorliga kärleken som finns mellan oss så känns livet helt galet underbart och jag skäms inte ett ögonblick över att vara hemma och vara sjukpensionär!
Mitt barnbarn är bästa medicinen som finns, hon får mig att glömma min ständiga värk för en stund!
Jag önskar att den känslan jag får inom mig bara av tanken på henne skulle kunna finnas att köpa på burk, då skulle jag ge bort en burk till alla som aldrig upplevt eller kommer få uppleva denna totala lycka! 
 
Nu ska jag ut i solen och götta mig några timmar igen, njut av dagen alla ni andra också vetja!

Varm solig kram från Fru Moschi
<3
 

Taggar: ally, detärgöttattlevafastdetgöront;

Får lite klåda ibland....

Ja och det i formen av skrivklåda då! ;)

Jag vet, det var alldeles för längesen jag visade liv i min blogg, men självaste livet kom emellan och jag har behövt min enerig till att bara hålla mig vid liv känns det som!
*suckar lätt*

Mycket har hänt sen sist...trasigare skröppel, tröttare Moschi, mindre socialt liv att ens fundera på att blogga om...MEN, också något vansinnigt fantastiskt!
JAG HAR BLIVIT MORMOR!! *ler enormt brett och blir tårögd*
Japp, ett flickebarn kom i september som har ställt till det i hjärtat på sin mormor något vansinnigt härligt!

En liten Ally som är så underbar och som är medicin för en skadad kropp och själ! SÅ efterlängtad och välkommen till familjen!!

Hon får liksom livet värt att leva trots att min smärta driver mig till vansinnets gräns dag ut och dag in!

Att själv få barn är ju enormt stort och härligt, men att få barnbarn....ja jisses hörrni *får ett fånigt leende över läpparna*.... älskar, älskar, älskar det!!

Undrar ni vad som fick mig till att skriva ett blogginlägg just idag kanske?
Jo i veckan har en fantastisk tjej få ta plats i tv och sociala medior, Linda-Marie Nilsson och hennes bok "Så lärde jag mig att älska min kropp", youtuber lindamariie och bloggare som stolt hashtaggar #allastorlekarärvackra
Jag skyndade mig att beställa boken och väntar nu spänt vid brevlådan.... *skuttar högt inombords*

Det är i år 20 år sen jag skrev min bok om att vara överviktig och hur jag blivit behandlad, tilltalad, omtalad ...och intalad under årens lopp. Jag har varit för feg för att dela med mig av det jag skrivit...kanske kanske hittar jag liiiite lite självkänsla efter att ha läst hennes bok och kanske kaaaanske vågar lämna den ifrån mig!
*blinkar med ena ögat*

Nog om min lilla bok.... tjejen kan man bara inte låta bli att älska liksom min lilla kärleksboll Ally. Dessa två fick mig såpass peppad idag att jag fick till detta lilla blygsamma inlägg!
Hoppas att ni som väntat länge på mig och mailat och frågat om och om igen inte har gett upp hoppet på mig!
*ler och blåser iväg en slängkyss eller två...beroende på hur många som väntat*

Kärlek till er alla från
Fru Moschi som faktiskt fortfarande är alive and kicking....tro det eller ej!
*blinkar med ena ögat*
 


Taggar: 5.2, allastorlekarärvackra, ally, iamalive, mormorskärleksboll;