hittarecept.se frumoschi.blogg.se - Tonårssommar

En "Gammal goding" från Tonårssomar!

Jag har ju lovat att jag ska bjuda på lite gamla minnen från Tonårssommar emellanåt och idag så startar jag med en sån.... *ler brett*
Många av er har ju redan läst det på Aftonbladets blogg...men jag kan inte låta bli att dela med mig av lite anekdoter....vilken HÄRLIG tid det var!!
*blinkar med ena ögat*

Prinsessan ringde!

Skrivet av Pillan V 29 juli 2007, klockan 10:15

Ja och prinsessan vem?! Tänker ni! Inte vilken prinsessa som helst utan MIN äldsta dotter som vi kallar för prinsessan just för att hon helst vill bli uppassad på jämt o vägrar hjälpa till osv.

Igår när vi var på Amerikanska Fotbollen så ringde min mobil. Jag svarade "Pillan"......."Hej det är jag" Min sessa ringde. Hon undrade vad vi gjorde om vi hade roligt och hon ville berätta att hon o Kallemannen hade en överraskning till oss när vi kom hem!!
Pirr i magen, va roligt!! Jag bara älskar överraskningar! De hade hållt på i 3 timmar med den sa hon. Herregud, 3 timmar, vad kan det va?! Jag städade ju huset hela dan i Torsdags, så det kan det ju inte va och stryktvätten skulle ta mig 3 timmar och dom 8 timmar, så det kan det inte heller va.

Så slog "elaka mamman" in, herregud, dom måste ha gjort nåt i köket o nu ser det ut som Ground Zero!! Neej, jag VILL INTE börja städa när jag kommer hem, jag ska ju packa för Ölandsresan.
Sen tog jag närmaste stol och slog mig själv i pannan med den!!
Åååh, typiskt mig, förutsätter med en gång att de röjt till det. Nä, bort med det, DET ÄR FINT HEMMA!!
Prinsessan har varit på strålande humör sen i fredags, och jag rider den vågen så länge jag kan!!
Vad kan ha hänt?!  Tänker ni säkert. Jo, en sån himla enkel grej som SMÄRTA!!
Hon o Kallemannen skulle gått på bio i fredags, men av nån anledning hade deras bokade biljetter getts till nån annan. Tur var väl det, för dotttern kommer hem dubbelvikt, likblek, illamåendes och rädd.
Det visar sig att hon har fruktansvärt ont i njurarna. Jag tog hand om henne när hon kom hem och fixade te, hämtade fleecefilt, och klappade på pannan. Plockade fram en värktablett för att hjälpa henne bli av med smärtan.
Men då min stora 17-åring på vissa områden fortfarande är ett litet barn, så tar hon inte hela  tabletter. Jag fick mosa den och få i henne med jordgubbskräm!! *ler* Precis som när hon var liten.
Då fick hon världens kräkattack o allt kom upp. Då var det bara att börja om från början. Hon skakade i kroppen o vajade fram o tillbaka.
"Mamma det gör så ont, jag har aldrig haft så här ont i hela mitt liv" sa hon.
Nää, det har hon säkert inte, och jag tyckte jättesynd om henne. Ni som har haft njursten vet precis vad smärtan innebär.
"Mamma, om du jämför med den här värken, hur ont har du i ryggen varje dag då?"
Eftersom jag vet hur värk i njurarna känns så svarade jag...."Den smärtan du har nu, har jag de flesta av mina dåliga dagar, mina bästa dagar, är som att ha svår mensvärk, fast all värk sitter i ryggen ist."
Hon tittade på mig med sina allvarliga, glansiga, mörkbruna ögon och sa "Oj, det visste jag inte, stackars dig"
Sen bad hon om ursäkt för att hon hade ont o för att jag var tvungen att hjälpa henne istället för att sitta framför TV:n med min kusin o hennes familj. Hon tackade hur många ggr som helst, för att jag hjälpte henne och att hon var glad för att jag visste vad som skulle göras för att få bort värken!!
Jag sa precis som det va, att en mamma tycker aldrig att det är ett besvär att hjälpa sitt barn om hon eller han e sjuk, ALDRIG, spelar ingen roll hur gammal man är heller. Har man ont, kräks eller är rädd så blir man aldrig för gammal för att längta efter sin mamma eller pappa.
Jag ser i hennes ögon när hon tittar på mig nu  efteråt att hon först nu, efter alla år jag haft värk, först nu, har hon fattat HUR ont jag har.
Det känns skönt när vi får det där lugnet mellan oss, brukar sällan vara mer än en vecka, men ååhh va jag njuter av det så länge jag bara kan!!

Överraskningen då!! Vill ni veta?! Jo, de hade gjort jättefina bakelser, små grodmonster med sockerkaka, sylt, grädde, marsipan, mandarin, ringlad choklad o florsocker. MUMS, jättegoda!!

Jag älskar dig Sessan!! Jag älskar min Bellieboh och Prins också, alla 3 lika mycket, mest av allt i hela universum, ända hit o fram till dit *pekar på universums slut* och tillbaka hit o sen miljarders gånger till!!!

 

  Kramar i mängder från Fru Moschi

Tonårsminnen....

Jag bara MÅSTE dela med mig av ett av mina väldigt gamla blogginlägg från min blogg Tonårssommar. Jag skrattade högt när jag läste den  nyss och jag är evigt tacksam över att tonåren far förbi och man får en helt annan kommunikation och relation med sina barn. Älskar ungarna över allt annat och jag är glad för att man glömmer bort all tråkig och tjatig vardag som är minst lika jobbig för tonåringen som föräldern.
Några ord till er med tonåringar idag.... DET BLIR BÄTTRE!!
Prinsessan...min kära äldsta dotter *ler och tittar på Ninni*...jag är så himla glad över att du idag har ett skinande rent hem, fin utbildning, toppenjobb och klarar dig alldeles ypperligt trots att din mor var tveksam ibland under dina tonår!! <3
*skickar en slängkyss till Prinsessan*

Här kommer inlägget, jag kommer att bjuda på flera framöver, alla ungarna har sagt o gjort alldeles underbart galet sköna tonårsgrejjer..... *ler brett*.... och allihop har ändå visat sig bli välartade när värsta stormen gått över!!
Älskar er ungar <3

Trevlig läsning önskar
Fru Moschi

Hjälp!!

Skrivet av Pillan V 24 juli 2007, klockan 16:49

Min stora tös, 17-åringen, är en riktig prinsessa tror hon!! Trots att vi talat om för henne att hon inte är det verkar inte signalen gå ända fram. Jag får bara ett fräs tillbaka om att jag bara tjatar på henne och "JA jag vet att jag är den värsta ni vet och att ni hatar mig!!"
Så fort hon inte får som hon vill blänger hon på mig o snurrar runt med ögonen i ögonhålan så man kan tro att hon är på väg att få ett stort epilepsianfall.
Hade blickar kunnat döda hade jag varit död, kremerad och släppt för vinden för länge sen. Undrar om det inte är så att det är hennes suckar som drog ihop tromben i Jönköping för nån vecka sen. Så varning, håll er inne!!! En tromb till är på väg!!

Jag bara undrar, är det för mycket begärt att man när man är 17 år dammsuger på sitt rum, plockar upp från golvet, skrapar av vattnet på golvet efter man har duschat, stänger strumplådan efter sig, ställer in disk i diskmaskinen, torkar av bänkar i köket när man rostat mackor och har marmelad överallt, att inte dra långa blonda hårtussar ur håret o släppa på golvet, inte slänga skräp på golvet, torka upp coca-colan om man spillt ut på golvet.................listan tar inte slut, den tar aldrig slut. När man tror att man börjar se en ände på eländet börjar det om.

Jag slutar INTE att tjata om allt hon ska göra, för det är ju ändå sånt som hon ställt till med, inte jag. Så snälla HJÄLP, har nån någon jättebra idé på hur jag ska få ett slut på det här tjatet? Och jag vill inte få höra att JAG ska ta hand om det själv för att slippa, jag vägrar!!

*suckar och himlar med ögonen*

Saknar gamla bloggtiden på AB!!

För några år sen och lite till så hade jag en enorm tur att få bli en av det utvalda till Aftonbladets sommarbloggare!
Det var nog bland det roligaste jag gjort någonsin, en massa folk var intresserade av att läsa om min vardag som tonårsmamma.... Tonårssommar hette min blogg och jag hade som mest snudd på 100 000 läsare några dagar. Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle intressera folk att läsa om min vardag, men jag förstod snabbt att "vanligt" folk ÄR intresserade av att man delar med sig av sin vardag med de problem och glädjeämnen man snubblar över som tonårsförälder.
Jag hade alltid lov av mina ungar att dela med mig av det jag skrev om som handlade om dem.
Tyvärr så fick jag lägga ner den bloggen efter att några i barnens skolomgivning började skriva elaka saker, jag tyckte att man kanske kunde ta sånt privat då man också kunde vara ärlig med att visa sitt ansikte eller iaf tala om vad man heter och vad man ansåg vara problem. Men vi hade inte riktigt samma åsikt kring detta o det blev för tungt och jag hade lovat mig själv och min familj att OM det skulle skapa något som helst obehag för familjen så skulle jag lägga ner bloggen.... jag la ner bloggen!

MEN.... jag sparade hela bloggen och jag läser i den titt som tätt och saknar faktiskt den tiden lite när det var high life med ungarna!! Så mycket sköna kommentarer och situationer som jag är så enormt glad över att jag har dokumenterat, annars hade jag ju glömt bort flera av dem!!

Jag kommer att dela med mig av några inlägg från Tonårssommar då och då...bara för att jag själv kan skratta åt "eländet" idag!!

Jag kan fortfarande idag få mail av gamla läsare som letat upp mig och undrar om jag skriver nån annastans , det värmer gott!!

Som jag skrev häromdagen, jag hoppas verkligen att jag hittar min gamla bloggnista igen och att jag blir så pass varm i kläderna så jag kör på av bara farten!!

Önskar er alla en bra start på helgen och bjuder på en bild av mig som en av mina goa bloggvänner från AB-tiden ritat!

Kramar
Fru Moschi