frumoschi.blogg.se

 

Idag är det en riktigt dålig "Skröppeldag".... det gör ont så jag har svårt att tänka klart!
Huvudet sprängs snart av all den spänning och värk som finns i kroppen och jag andas så där jobbigt ansträngt....nästan som en ful gubbe i telefonluren...ni vet?! Eller, ja ni kanske inte vet men ni kan nog föreställa er det!
*skakar lite på huvudet*

Jag sitter i soffan och njuter ändå av att vila ögonen på julgranen och jag är så himla nöjd över att vara så enormt förberedd inför den här julen och inte känna en utta gnutt av stress inför julafton.
Det enda som stressar mig är skröpplet till kropp!
*pekar på den eländiga lekamen jag släpar på*

Men kära vänner...jag ska banne mig inte gnälla... shit....jag har ju iaf en kropp att ha ont i, jag lever och är så enormt tacksam.... *ler och nickar*
Jag ska inte köra nåt smörigt inlägg om hur underbart livet är och tjofadderittan, nä.... jag är så himla glad idag för jag fick ett så himla fint mail på facebook idag.
Igår kväll satt vi här hemma och pratade lite om hur Prinsessan och Sonen tyckte att deras barndom varit, de kom ihåg mycket kring hur stränga vi varit som föräldrar och att det var mycket "Sitt still, ät upp maten, var tysta....osv"
Deras uppfattning kring hur jag enligt dem lätt blev arg och att de inte tyckte att vi var speciellt pedagogiska var jag inte förvånad över att det kände.... vi var stränga och ville ha i ordning...vi vill fortfarande att det ska vara lugn vid middagsbordet och att man ska vara trevliga, artiga och kunna föra sig. Att vara pedagogisk innebär inte enbart att man sitter och övertolkande förklarar varenda händelse eller allt som man gör och varför.

När barn är små så behöver de inte veta att de ska sitta still vid bordet och uppföra sig för att de som vuxna ska kunna föra sig i sociala situationer och för att de en dag måste sitta still vid sitt skrivbord på sitt jobb som revisor eller nåt annat....
*skakar lätt på huvudet*

Det är inte helt enkelt att vara förälder och jag sa till dem att de kommer förstå precis varför man ibland  inte orkade vara pedagogisk och klok för att man inte bara är mamma just då. Man är fru, arbetskollega, granne, en i kön i mataffären, dotter, syster, kusin och jaaa alla roller man har när man är mitt uppe i livet.
*nickar*
När man är ung så tror man att det bara handlar om en själv, men när man själv får barn så upptäcker man att det ser helt annorlunda ut!

Vad som ändå är ett gott betyg på att man gjort sitt bästa som förälder är att ungarna gärna vill vara hemma här fast de flyttat hemifrån, att de alltid haft hemma massor av vänner under årens lopp som varit lika välkomna som våra egna barn.
Idag fick jag ett så fint "betyg" på att det kanske trots allt var nåt som var rätt okej här hemma. Jag delar med mig av det jag fick till mig men vill inte lämna ut personens namn.....för jag har inte frågat om lov att skriva om det!
*ler*

Hej Pernilla!
Har tänkt länge på att skriva till dig. Jag är så glad att jag fick lära känna "ert barn" och att jag fick lära känna er familj och vara mycket hemma hos er. Ni blev en förebild för hur jag själv ville bli som förälder. Man kände sig som en i familjen hos er, jag älskade att ni satt ner allihopa och åt middag tillsammans varje dag. De va så mysigt att sitta och prata och ni kändes jämt så glada. Jag va aldrig med om att det va bråk hemma hos er!! Och relationen ni hade till era barn kändes så bra! Ni är i mina ögon väldigt bra föräldrar och ni betydde väldigt mycket för mig under den tiden, tack för att ni va så snälla. Jag är så otroligt lycklig över att jag nu själv har en egen liten familj, Det bästa som någonsin hänt 😊
Jag har även följt din blogg, och jag har ALDRIG förstår hur ont du haft!! Du sa aldrig ett pip om att du hade ont när man va hemma hos er! Du är en kämpe! Men de är bra att du började blogga så man förstår hur du har det, tycker verkligen synd om dig.. Massa styrkekramar till dig!
Kände att jag ville att ni skulle veta att ni har betytt väldigt mycket!
Ha en riktigt god jul! Och massa kramar till er!

Ni förstår hur det känns att få ett sånt här mail!!
*kollar runt med tårar i ögonvrån*
Goa goa du *tittar på den som skrev*... tack, det var verkligen fint av dig att skriva till mig och nu känner jag mig så stolt och glad och tacksam!
*ler ömt*
Du var så oerhört välkommen och jag är glad att du gillade att vara hemma hos oss under den tiden!!

Så mina kära vänner, idag kommer jag suga på den här karamellen och försöka tränga undan den eländiga värken som rasar i min kropp, för jag vill inte få den goa känslan i hjärtat och magtrakten förstörd av huggande, molande taskig smärta!!

Ikväll ska jag se på den årliga Julshowen här i Hjo som Sonen och LillKickan är med i....då kommer det ömma modershjärtat dunka på ordentligt och stoltheten kommer att fylla hela mig!!

Ha en härlig fredag alla!

Kramar
Fru Moschi