Vågar man tro att det är sant, är sommaren här?
*ler brett*
Alltså som jag har längtat, skröpplet till eländeskropp älskar sol och värme!
Trots att jag pga mediciner och min högaktningsvärda ålder *hostar..... femtio i år...hostar* bjuder på vallningar och floder av svett som lite sådär duschaktigt rinner enbart från mitt huvud, så drar jag mig till solen så fort det ges möjlighet!
De nyinköpta Badenbadenstolarna kommer användas flitigt i sommar, om vädret tillåter. Men med dessa stolar så blir det ju mest färg på framsidan av kroppen!
Jag klurade lite på detta i morgonsolen och kom på den geniala idéen att släpa ut vår uppblåsbara gästsäng på altanen som med hjälp av lite el blåses upp på ett par minuter!
*nickar och ler väldigt nöjt*
Sagt och gjort... madrassen uppblåst och ett gäng med kuddar att lägga under mage/höfter då min trasiga kropp inte kan ligga på mage rätt upp och ner, vattenflaska, mobil, mediciner, och min sommarkompis "viftovevaren" så tog jag mig sakta men säkert ned på madrassen!
Åååh så skönt det var! Nu har jag hittat min plats i solens sken på vår älskade altan!
Sen vi byggde om och ut altanen för många år sen så är det en självklar plats för oss att vara på så fort det börjar bli varmt och gott ute och så länge det bara är möjligt innan höstkylan.
Att få ligga och känna solstrålarna bränna gott på kroppen och drömma sig bort till vita sandstränder, böljande palmer och turkost hav.... *blundar och drömmer*...ljuuuuvligt!! Att sen bakgrundsljud som gräsklippare, sopbilen och en granne som talar i telefonen utomhus försöker jag sålla bort för det är ju oerhört sällan man hör sånt på solsemestrarna...haha....
Om jag ska se positiva saker i att vara sjukpensionär så är det just härliga sommardagar utan några som helst krav eller måsten kunna få njuta av allt härligt som solen bär med sig när den värmer så gott och att kunna känna tacksamhet i allt i elände som mitt skröppel innebär för att jag faktiskt får ha det så här gott ändå!
Det allra bästa av allt är ju att jag får så mycket kvalitetstid med mitt barnbarn som jag inte hade fått på samma sätt om jag hade arbetat. Självklart så hade jag önskat att jag var frisk och kunde arbeta och att frivilligt ha kunnat välja att inte jobba så mycket. Men när nu livet blev som det blev och inte som jag trodde det skulle bli, så känner jag inte av något dåligt samvete längre över att njuta av att vara hemmavid och prioritera MIG först och främst!
Jag ser fram emot pingst nu till helgen, då ska jag och maken umgås med våra bästa vänner sen 30 år tillbaka i år, min uppblåsbara gästsäng ska med till Örebro där vi bara ska vara på det där gött kravlösa och avslappnade sättet som bara just vi fyra alltid får till när vi ses!De få vänner som står mig och maken allra närmast är de bästa man kan ha!
De vet hur begränsad jag är när det kommer till aktiviteter, de är tålmodiga när det gäller just det och de är oerhört lyhörda kring min smärta och att jag inte fungerar så bra varken i kropp eller knopp när smärtan är för jävlig! Vi har livliga samtal, skrattar massor men kan också vara tysta tillsammans, det händer dock inte sååå ofta då vi alla har väldigt mycket att prata om alltsom oftast!
*ler och blinkar med ena ögat*
Vi vet var vi har varandra, vi kan ringa vilken tid på dygnet som helst var vi än är i världen om vi skulle behöva hjälpa, så skulle hjälpen vara där! Det kan ta månader mellan samtal eller att vi ses men varje gång vi hörs av så fortsätter vi där vårt förra samtal avslutades!
I morgon är det
"MormorochAllydag", varje tisdag kommer min lilla goding med sin mamma och myser när de har städerska hemma! Då blir det massa gos, mys, bus och lek på bästa vis.... så otroligt lätt att bara få vara mormor och med den här ovillkorliga kärleken som finns mellan oss så känns livet helt galet underbart och jag skäms inte ett ögonblick över att vara hemma och vara sjukpensionär!
Mitt barnbarn är bästa medicinen som finns, hon får mig att glömma min ständiga värk för en stund!
Jag önskar att den känslan jag får inom mig bara av tanken på henne skulle kunna finnas att köpa på burk, då skulle jag ge bort en burk till alla som aldrig upplevt eller kommer få uppleva denna totala lycka!
Nu ska jag ut i solen och götta mig några timmar igen, njut av dagen alla ni andra också vetja!
Varm solig kram från Fru Moschi
<3
