frumoschi.blogg.se

Idag har jag haft besök av en riktigt  "gammal" vän... eller jaaa, gammal o gammal vi är ju födda samma år så vi har ju samma ålder och vi är inte precis lastgamla än....om jag får lov att säga det själv!?
*blinkar med ena ögat*
Men min vän och jag har en gammal vänskap kan man säga, vi har känt varandra sen vi var 4 år och för er som känner mig och vet hur ung jag är så räcker ju inte 2 händer till att räkna på....inte heller 4....kanske mer bortåt 10 händer!
*viskar o hostar till lite där i slutet*

Vi flyttade till samma gata som 4-åringar där alla barn lekte tillsammans och vi har gått i samma klass från 6-årsskolan, som på den tiden hette lekis, ända till 9:an.
Vi har haft småbarn samtidigt och har umgåtts på semestrar och helgkvällar familjevis samt försökt träffas för fika på tumanhand under årens lopp. Vi har delat med oss av våra innersta frågor och funderingar till varandra samt rådfrågat varandra när vi haft problem.

Ibland har det lite längre tid mellan våra fikastunder, men aldrig har det känts som att vi har förlorat varandra utan mer bara fortsatt där vi slutade förra gången vi sågs.

Hennes ungar är så himla goa och det har varit ett nöje att fått vara med och fått känna dem under deras uppväxt!
Hennes dotter har varit min Trollunge sen hon var lite knodda och jag har varit hennes Trollmor i alla år, ja jag är fortfarande det fast hon går första året på gymnasiet!!
*ler brett*

För mig är en sån här gammal vänskap oerhört viktig, att man håller fast vid varandra under så många år betyder ju att man är viktiga för varandra!
 Vi har en grundtrygghet med en tillit som bas och lyhördhet och värme som stöttepelare, vi dömer eller fördömer aldrig varandra utan låter varandra tycka, tänka och vara precis vad eller hur vi vill!

Jag känner mig lyckligt förunnad som har flera riktiga långa goa vänskaper, alldeles utan krav på hur ofta man ska ses eller höras eller hur man ska klä sig, låta, gå, ha för bil eller hus, vad man tjänar, har för musiksmak eller allergier.....jaa att man gillar varandra olikheter helt enkelt och har allmänt mysigt ihop!
*ler och kramar mig själv*

Att jag är så nöjd över mina vänskaper jag har innebär inte ett att jag inte är i behov av några nya bekantskaper, att få nya vänner i olika konstellationer är en superbonus och kanske just du och jag HAR en speciell vänskap eller kanske får en framtida vänskap!
*slår vänligt och inbjudande ut med armarna och ler*

Kramar till alla mina vänner med en önskan om en riktigt mysig kväll och ett extra tack till dig Cari för en mysig fikastund idag
Fru Moschi

Tänk vad väder kan ställa till det i en smärtsam kropp hörrni!!

Det gör så ilsket ont och det gör att jag spänner mig och blir stel, vilket resulterar i mer värk.
*suckar lätt*
Lika ont som det gör när det är gôrkallt ute så smärtar det illa när temperaturen sjunker, svängningarna i min smärtkropp är som en tonårings humör!
Ja och det vet ju vi alla som har varit i den svängen hur det kan vara!
*blinkar med ena ögat*

När min värk svänger så, så påverkas självklart mitt humör också. Jag har jättesvårt för att koncentrera mig och för att vara riktigt glad. Jag biter ihop mina käkar rejält och spänner hela huvudet i det hårda bettet....då kommer huvudvärk, spänningsvärk i nacke och axlar och ner i skuldrorna som ett brev på posten.

Trots att jag borde vara van och då faktiskt borde tänka till och försöka slappna av istället...så går det bara inte. Det är som om smärtan står och skriker rätt in i öronen på mig med en sirenliknande röst, då kan  ni föreställa er hur svårt det blir att lyssna på vad folk talar om runtomkring mig.
För att inte tala om när det blir fler ljud kring mig, som hög musik, högljudda människor, bilar som gasar eller tutar, barn som skriker mm....då går det bara runt i huvudet på mig och det känns som om alla ljud i hela världen studsar omkring i min hjärna!

Det kan vara svårt att få omgivningen att förstå att jag är så påverkad av min smärta dagligen, det är inte "bara" lite värk i ryggen, hela min kropp smärtar och jag kan inte röra min egen hud. Alla mina sinnen är extra skärpta, jag ser och hör saker som inte alla andra omkring mig uppfattar och allt det ska då in i mitt huvud och sorteras tillsammans med ett pågående samtal, hantera värk och koncentrera mig på att kanske köra bil eller svara i telefonen eller annat...ja ni vet normala saker som händer normala människor dagarna i ända!!
*slår ut med armarna och viftar till*

Det BLIR för mycket för mig, så är det bara! Jag söker inte tröst eller att ni ska tycka synd om mig för det, bara lite förståelse för att jag inte alltid är skärpt och hänger med. Jag kanske inte har hälsat tillbaka på dig på ICa tex... DET handlar inte om att jag inte vill hälsa, det handlar om att jag har fått ladda som tusan bara för att ta mig till affären!
Jag får passa på när jag tagit en av mina högre morfindoser under dagen och ibland får jag tom ta extra smärtlindring för att ta mig ut.
När jag kommer till affären så blir det många intryck, ljus, ljud, fipplande med kundkort, scanner.... se trevlig ut, le....jaa...jag tänker extra mycket på att försöka le när jag går utanför dörren. För att inte se sur och grinig ut, för att inte uppfattas som en bitter surmupp som inte hejjar på folk!!
För säga vad man vill....hon kanske inte hälsar den där Fru Moschi, men hon är jävlar i mig glad!!
*ler brett*

Ja och är jag glad... ja då förstår ni så får jag också räkna med att bli ifrågasatt om jag verkligen är så sjuk som jag säger!!
"Du som alltid är så glad o ser så fräsch ut...det kan man inte tro att du har så ont!"
Jag vet inte hur många gånger jag fått den kommentaren under årens lopp!!
*skakar lätt på huvudet*

Men det skiter ja i numera...jag är hellre sjukt glad än friskt sur!!
*blinkar med ena ögat*

Ja vad ville jag nu säga med det här inlägget då!?
*slår ut med armarna och ser frågande ut*
Jo mina vänner.....OM jag inte ser dig när du vinkar på stan när jag kör över torget eller hör/ser dg hejja på ICA eller apoteket, då handlar det inte om att jag är sur på dig eller är högfärdig!
Nej...jag har bara fullt upp med att ta mig från A: mitt hem, till B: dit jag har ärende, med C: mitt skröppel till kropp, för att få med mig D: vad jag nu ska handla eller göra, tillbaka till A utan att ha glömt D eller vart B är för att C tror att det är kvar i A när det borde ha varit klar med D för längesen!!
Japp.....preeeecis.....SÅ rörigt blir det i min skalle när jag har ilsken satansvärk, så nu kanske ni förstår vad jag menar!

Så kom gärna fram och lägg en hand på min arm och säg HEJ, det gör mig jätteglad och då missar jag inte hatt hejja tillbaka!

Kramar
Fru Moschi