Jaha mina kära vänner...efter lite hemlighetsmakeri under en veckas tid så har slutligen LillPrinsen landat i Kanada och ska ha i alla fall 3 månader där.
Hans systrar blev inte överdrivet lycklig precis då de istället snudd på började gråta när han högtidligt ville dela med sig av sin nyhet på sin 20-årsdag i söndags.
Det var gött att se syskonkärleken och hur mycket våra ungar verkligen älskar varann.... att höra dem säga till varann att det älskar varandra och hur noga de är med att se till att kunna hålla kontakten så mycket som möjligt under tiden han är i Kanada.
Många har frågat mig om jag och maken tycker det är jobbigt att vår minste flyttar och att det är så långt bort till råga på allt.... men vi känner oss trygga med att han åkt iväg!
Han bor tillsammans med en mycket god vän och vännens far bor ett stenkast ifrån dem, vi är glada över att han fått möjligheten att ge sig iväg på det här äventyret.
Han kommer att söka jobb på plats, det är enligt vännen och hans far inga problem med att få jobb, det finns massor att välja bland.
Så vi får se vad han hittar på och när han kommer hem igen. Vad det än blir så kommer han hem dagen innan julafton, sen får vi se om han stannar hemma eller åker tillbaka igen!
Båda mina killar i fullkoncentration vid incheckningen!
Vi hann med en frukost tillsammans på Arlanda, det var inte utan att man själv blev sugen på att åka iväg när vi satt och tittade på alla flygplan som lyfte från marken....mot spännande länder!
Bamsekramar och lycka till hann vi också med!
Vi är så glada över att sonen har åkt iväg och för första gången på 24 år så bor jag och maken alldeles ensamma igen! Inte för att vi är speciellt lyckliga över att bli av med alla våra ungar utan mer att de nu är vuxna allihop och startat sina egna liv utan mor och far i hasorna. De vet allihop att vi alltid finns för dem och stöttar dem, men det är inte meningen att man ska bo hemma hos sina föräldrar i hela sitt liv.
Nu blir det desto mysigare att träffas och man slipper vardagstjat om tvätt, disk, städ....ditt och datt och allt som det tjatas om när man bor för många vuxna på ett och samma ställe.
Nu ska här bara tjatas på maken..... *ler och blinkar med ena ögat*.... för nu finns det bara han att skylla på om det ligger smutsiga strumpor vid sidan om tvättkorgen eller om det är smulor och klet på köksbänkarna....eller om soporna ständigt är överfulla under diskbänken!!
Nu är början på resten av vårt liv som man och fru....mamma och pappa...med vuxna barn!!
Önskar er alla en härlig höstdag!
Kramar
Fru Moschi
Hans systrar blev inte överdrivet lycklig precis då de istället snudd på började gråta när han högtidligt ville dela med sig av sin nyhet på sin 20-årsdag i söndags.
De var självklart glada för hans skull men de tyckte det var jobbigt att lillebror ska åka iväg så långt bort.... och vara borta så länge....kanske ALDRIG komma hem igen!
*ler åt mina godingar*
På måndagkvällen samlades vi för att äta och mysa tillsammans innan lillebrodern lämnade familjen för sitt stora äventyr! Av allt han kunde önska sig att äta sista kvällen hemma, så valde han grynkorv och potatismos!!
*skrattar*
*ler åt mina godingar*
På måndagkvällen samlades vi för att äta och mysa tillsammans innan lillebrodern lämnade familjen för sitt stora äventyr! Av allt han kunde önska sig att äta sista kvällen hemma, så valde han grynkorv och potatismos!!
*skrattar*
Det var gött att se syskonkärleken och hur mycket våra ungar verkligen älskar varann.... att höra dem säga till varann att det älskar varandra och hur noga de är med att se till att kunna hålla kontakten så mycket som möjligt under tiden han är i Kanada.
Många har frågat mig om jag och maken tycker det är jobbigt att vår minste flyttar och att det är så långt bort till råga på allt.... men vi känner oss trygga med att han åkt iväg!
Han bor tillsammans med en mycket god vän och vännens far bor ett stenkast ifrån dem, vi är glada över att han fått möjligheten att ge sig iväg på det här äventyret.
Han kommer att söka jobb på plats, det är enligt vännen och hans far inga problem med att få jobb, det finns massor att välja bland.
Så vi får se vad han hittar på och när han kommer hem igen. Vad det än blir så kommer han hem dagen innan julafton, sen får vi se om han stannar hemma eller åker tillbaka igen!
Båda mina killar i fullkoncentration vid incheckningen!
Vi hann med en frukost tillsammans på Arlanda, det var inte utan att man själv blev sugen på att åka iväg när vi satt och tittade på alla flygplan som lyfte från marken....mot spännande länder!Bamsekramar och lycka till hann vi också med!
Vi är så glada över att sonen har åkt iväg och för första gången på 24 år så bor jag och maken alldeles ensamma igen! Inte för att vi är speciellt lyckliga över att bli av med alla våra ungar utan mer att de nu är vuxna allihop och startat sina egna liv utan mor och far i hasorna. De vet allihop att vi alltid finns för dem och stöttar dem, men det är inte meningen att man ska bo hemma hos sina föräldrar i hela sitt liv.
Nu blir det desto mysigare att träffas och man slipper vardagstjat om tvätt, disk, städ....ditt och datt och allt som det tjatas om när man bor för många vuxna på ett och samma ställe.
Nu ska här bara tjatas på maken..... *ler och blinkar med ena ögat*.... för nu finns det bara han att skylla på om det ligger smutsiga strumpor vid sidan om tvättkorgen eller om det är smulor och klet på köksbänkarna....eller om soporna ständigt är överfulla under diskbänken!!
Nu är början på resten av vårt liv som man och fru....mamma och pappa...med vuxna barn!!
Önskar er alla en härlig höstdag!
Kramar
Fru Moschi
Vad ska ni nu förgylla era dagar me?